Tyson 5 år

Igår blev lilla Tyson 5 år, fy vad det går fort.

Vi var på edahundklubb under dagen igår då vi hade auktionsdag där. Vi sålde ut allt som fanns eftersom klubben ska läggas ner. Det var nog många som gjorde sig ett kap igår och själv kom jag hem med ett A-hinder, däcket, säcken, koner och en apport. Med lite mer pengar i plånboken hade jag nog kommit hem med mer

Lite sorligt var det när alla hade åkt och grejerna var borta .  Även om jag inte skulle vara med mera i klubben så är det trist att det har blivit som det blivit, men det är ju svårt att driva en klubb på typ tre personer.

När vi var hemma så firades Tyson med kokt skinka och paketöppning. Han älskar verkligen detta med att öppna paket och slet och drog i pappret tills hans lilla leksak var framme. Han fick en leksaksko och den sprang han omkring med under hela kvällen och Sauer fick inte ens komma i närheten, nej den ville Tyson ha för sig själv den

Lite träning på gräsmattan

Japp så gick jag ut på gräsmattan med min lilla röda då för att träna. Den lilla röda tycker ju det är så kul och han hoppade omkring där med sin feta runda mage. Nej fy på matte, hon får nog börja cykla lite med honom för hjälp vad lätt han lägger på sig nu .

Men men nog om tjocka magar, nu till träningen istället. Idag bestämde jag mig för att träna rutan igen efter ett långt uppehåll då jag är så himla trött på denna dumma ruta. Det märktes att vi inte kört den på länge då Tyson började att springa in från sidan så det var bara att backa och börja om från början, ja jag får skylla mig själv. Sen körde vi lite med metallapporten och den går bara bättre och bättre för varje gång    inte alls något gnäll från Tyson när han ska plocka upp dem även om han inte är överlycklig precis. Vi får väl se när bakslaget kommer på den för det kommer säkert.  Sen efter den körde vi lite fotpositioner och det har också gett resultat efter all träning på köksgolvet, eller ja, så himla mycket träna på köksgolvet har det inte varit men jag har . Körde lite inkallning med ligg också och provade att lägga stenen bakom Tyson istället men icke att det funkade, fick en jätteslö hund istället som bara lunkade fram mot mig när jag kallade in och lade sig försiktigt i avvaktan av att får vända och ta stenen. Så det blev att köra vanliga inkallningar som bara den sen med sten bakom mig istället och det tog ett tag innan han fick upp tempot igen då han var misstänksam om jag hade lagt den bakom honom istället. Ändå så trändade jag inte många gånger med sten bakom honom, två kanske. Dumma smarta hund   svårt att lura den lilla röda sprätten.

Japp sen var vi nöjda jag och Tyson så vi vandrade in igen och nu sitter jag här och skriver med en ond svanskota efter all dragkamp, hmm det är inte bara bara att vara gravid. Det var ingen som talade om för mig om alla krämper man kunde få   trodde det var en dans på roser, fast det är ju värt det för det växer ju ett underbart litet liv därinne som är värt allt

Lizzi och Tyson

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grattis Mia och Nemo

Mia och Nemo har fått sitt 1:a pris i lydnadsklass 1 idag

 Grattis så jättemycket

Spårat idag

Oj oj oj idag fick jag tummen ur och gick och lade ett personspår till Tyson. Det är det första sedan han var valp så jag funderade lite på hur jag skulle göra men beslöt mig för att lägga ett rakt med spårpinnen i slutet. Jag gick ut till åkern och började gå rakt  men åkern var lite liten konstaterade jag efter ett tag så jag beslöt att göra en vänstersväng.  Jag gick lite till och lade sen ner pinnen i spårslutet.  När jag kom in så var Tyson alldeles ivrig och glad, han visste nog att vi skulle ut och jobba

Satt inne en timme och undertiden satt jag och läste i en spårbok och började fundera på om jag inte gick för fort fram, men men, prova får jag väl göra. Han älskar ju verkligen att spåra så jag tänkte att jag får lita på honom. Efter en timme tog vi selen och linan och gick ut. Tyson förstod med engång vad vi skulle göra fast han varken hade sele eller linan på sig. Han började mer eller mindre att spåra rdean på tomten och gick i mina spår fram till åkern.  Strax före fick han selen och linan på sig och han fann upptrampet och började spåra med engång. Ja det gick som på räls, klockrent hela vägen fram till pinnen, även i vinkeln. Vid pinnen stannade han upp och jag var snabbt framme och berömde honom och gav honom godis. Han tycker det är så kul och blev nog lite besviken att det bara var en pinne och ingen klöv så han ville snabbt iväg och spåra vidare fast det var slut. Jag tog av honom selen och lina och han fick gå lös, då gick han i mina spår som jag gick efter spåret och spårade i dem fram till vägen, ja  min lilla spårvovve spåra, det gillar han verkligen.

Jag var lite orolig att han skulle gå på rådjursspår istället för mitt eftersom det går en heldel rådjur där ute på nätterna, men icke, han visste vad som skulle göras, den lilla röd grisen min